Home sweet home, mommy

Har ni någonsin haft den där känslan av att inte höra hemma någonstans?
Det hade jag när jag bodde i Hultsfred, jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det men så var det iaf. 
Jag hatade  den där känslan av att det bara BOR ca 5000 människor där och att alla man ser ,har man sett de senaste 16 åren.
Samma people ingenting gemensamt, tur att det fanns vissa människor som kunde förgylla min vardag men bortsett från dem så var jag allmänt less på Hultsfred.
Sen flyttar man och även om Kalmar inte är någon Big town precis så får jag ändå hålla på med det jag tycker är roligt,, Skriva.
Sen har man möjligheten att åka iväg till någon storstad ibland å då känner man, ohh a'm in love.
Jag undrar vart jag kommer att bo i framtiden ? Helst skulle jag vilja pendla mellan två olika ställen *no life* vibbar I know men sån är jag.. Rastlös !
Jag vill känna asfalten under mina klackar, jag vill vara tvungen att åka taxi för att hälsa på min väninna som bor 10 min bort. Jag vill ha REA varje dag inte bara under vissa perioder. Jag vill kunna gå ut en tisdag och ändå veta att det kommer vara folk ute. Allt detta vill jag och det kunde jag knappast få i Hultsfred.
Så nu har fisken bytt vatten från sött till salt, jag vill inte ha någon damm jag vill simma fritt i HAVET. !!


Egentligen skulle jag lätt kunna lämna allt bakom mig och aldrig titta tillbaka, men nu är det så att min familj bor där och då måste man ändå hälsa på. Men visst finns det en viss charm med kontraster, jag åker dit och går utan smink i träningsoverall, träffar min äldsta vän och går omkring i Hultsfred och pratar om allt man gjorde när man var lite.  Man tar en tur förbi Hulingen och rensar tankarna. Kan det vara så att någonting inne (låååångt) inne i mig gillar att stressa av där ?


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0