money, car, clothes, hoe's
Jag stirrar i taket samtidigt som Talib Kwelis skiva spelas. Han spottar ur sig den ena frasen efter den andra. Jag leter efter de ledande orden. Orden som kan få mitt personporträtt att kännas "celar". Orden som kan ge texten ett samanhang som gör att man förstår personen.
Plötsligt spelas låten Successful, killen sjunger - I want the money & the cars, the clothes, the hoe's. Jag skrattar åt refrängen, men sen lyssnar jag på texten flera gånger. Den är djup, den handlar om hans mamma, den hårda uppväxten lusten att vilja göra något stort. Om pressen att lyckas, om krig, om sociala klyftor, ja allt möjligt.
Saker som säkerligen flera miljoner människor kan känna igen sig i.
Rapp är som bäst när man rappar om det mest intima, personliga. Det finns få musikstilar som kan skapa samma känsla. Det kanske är det som är grejen, som gör att man vill leva, andas och influeras av hiphopen?
Tänk att kunna rappa, att kunna få ur sig alla tankar. Att kunna sätta ord på saker som finns inom en och som annars är svåra att förklara för andra.
Plötsligt spelas låten Successful, killen sjunger - I want the money & the cars, the clothes, the hoe's. Jag skrattar åt refrängen, men sen lyssnar jag på texten flera gånger. Den är djup, den handlar om hans mamma, den hårda uppväxten lusten att vilja göra något stort. Om pressen att lyckas, om krig, om sociala klyftor, ja allt möjligt.
Saker som säkerligen flera miljoner människor kan känna igen sig i.
Rapp är som bäst när man rappar om det mest intima, personliga. Det finns få musikstilar som kan skapa samma känsla. Det kanske är det som är grejen, som gör att man vill leva, andas och influeras av hiphopen?
Tänk att kunna rappa, att kunna få ur sig alla tankar. Att kunna sätta ord på saker som finns inom en och som annars är svåra att förklara för andra.
Kommentarer
Trackback
