i kind of miss you
Det där med att sätta ord på vad man känner för någon har alltid varit svårt för mig. Jag är inte typen som skriver om hur mycket jag älskar kärleken i sig eller en person för den delen heller. Jag letade inte efter kärleken när jag fann den, den kom till mig för det var ödet som ville att det skulle bli så. Jag har inget bättre svar om jag ska vara ärlig.
Men så kommer man till den punkten då man fattar att allt som man tog för givet är borta. Inga mysiga frukostar på söndagar, ingen good night my love innan man somnar, inga kontraster i vardagen och framför allt ingen som kan hålla om en när man behöver det.
Jag tror inte att man vet hur starkt ett förhållande är innan det prövas. Jag tror på allt som inte är enkelt, allt som måste jobbas för. Det är min filosofi i livet. Om jag ska vara ärlig så älskar jag min man ännu mer nu efter all distans eftersom jag ser hur hårt vi jobbar på "oss" samtidigt som vi fokuserar på våra egna saker.
Men nu sitter jag här själv igen och då känns det extra tungt.
