copycaat

Ibland läs ofta så blir jag så uppslukad av allt jobb att jag glömmer att sakna på riktigt.

Jag har inte sett min man på snart en månad vilket brukar ske i perioder då både han och jag jobbar hårdare.

Men nu saknar jag rätt mycket, I know nu blir jag blödig. Sorry...

Jag kom på att jag aldrig har berättat för er hur vi träffades. Det var "något" vid första ögonkastet. Kärlek är inte rätta ordet men jag fick en feeling den kvällen som sa mig att något skulle ske.

Jag var ute med babo och dansade. Mitt i euforin tvärs över dansgolvet möter min blick hans, jag log, han log.

Sen gick han fram till mig och allt sedan den sekunden leder fram till idag.

Vi blev ihop, vi bodde ihop, vi blev särbos på distans då jag flyttade till Stockhlm för över ett år sedan.

Och fortfarande stöttar han mig precis som jag har stöttat honom. Vår kärlek har utsatt oss för många prövningar, det krävs jobb och tålamod, vissa vet säkerligen vad jag pratar om. 

Men samtidigt är belöningen så fin. Vi delar samma lycka över att åstadkomma något i livet. Att se varandra växa.

Jag tänker tillbaka hur mycket vi har förändrats på dessa 3 år, det är stört vad jag har växt. På alla tänkbara plan.

Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med detta inlägg mer än att jag saknar....