the ride from hell
Ibland får jag för mig bra saker och ibland mindre bra. Att cykla upp för berg är på min lista mindre bra.
Att trampa i uppförsbacke i hetta utan att det tar slut är ingenting jag skulle rekommendera. Till slut så var jag tvungen att stanna så ofta att min dude blev lite rastlös. Nu kanske jag inte ska jämfra mig med honom men där fick jag känna på hur det är att vara den slöa tjockisen. Men jag var besluten att fortsätta och det gjorde vi. För varje hörn som låg framför oss hoppades jag på att det skulle vara en skylt som säger att vi har anlänt till vår destination. En stad bland bergen med massa kameler. Där såg jag framför mig att jag fick sitta i skuggan och dricka en kall cola, kanske nån kaka till det. Men det verkade inte finnas någon stad.
...hur detta slutade får ni veta en annan gång. Kan dock avslöja att dagen efter så kunde jag inte sitta.
